Det är lite märkligt att sitta och skriva ett första inlägg på en fotosida när jag egentligen inte har börjat fotografera igen. Jag har ingen ny serie bilder på gång, inga bokade fotograferingar och ingen plan för hur mycket jag ska fotografera framöver. Det enda jag vet är att jag har börjat tänka på kameran igen, och någonstans därifrån föddes idén om mnbild.
Mitt förhållande till fotografi började 2008. Jag fastnade för kameran och Photoshop och ganska snabbt blev det mer än bara ett intresse. Samma år gjorde jag mitt första kommersiella fotojobb, och 2012 köpte jag min första professionella kamera. Under åren som följde fotograferade jag både privatpersoner och företag och byggde så småningom upp en egen studio.
Jag var väldigt inne i det där. Kanske för inne i det.
Det var framför allt tekniken som fångade mig. Jag kunde lägga enormt mycket tid på kameror, kamerasystem, objektiv och framför allt blixtljus. Jag tittade på filmer, läste och försökte hela tiden förstå hur jag kunde bli bättre. Jag ville utvecklas och jag ville bli riktigt bra. Problemet var att det inte riktigt fanns någon punkt där det räckte. Ju mer jag lärde mig, desto mer fanns det kvar att lära sig.
Efter ett tag började själva fotograferingen nästan hamna i bakgrunden. Jag kunde sitta framför datorn och läsa om fotografi, fundera på utrustning eller testa nya tekniker utan att egentligen behöva ta en bild. Det blev mycket fokus på hur man skulle göra, vilken utrustning man skulle använda och hur man kunde göra saker bättre. Någonstans där försvann en del av det som gjorde att jag en gång hade fastnat för fotografi från första början.
Jag i fotostudion 2017
Jag började också störa mig på andra fotografer. Framför allt på människor som köpte en kamera och nästan direkt började kalla sig fotografer, utan att jag tyckte att de hade förstått vad hantverket egentligen handlade om. Jag hade lagt ner väldigt mycket tid på att lära mig och hade svårt att förstå hur någon kunde ta en genväg och ändå använda samma titel.
Så här i efterhand kan jag konstatera att jag själv hade börjat göra fotografi till något mycket större än det behövde vara.
Till slut mådde jag inte särskilt bra i det. Det var inte längre bara ett intresse som gav mig energi, utan något som också skapade krav och frustration. Jag hade själv byggt upp väldigt höga krav på vad jag skulle kunna, hur bra bilderna skulle vara och hur mycket jag borde veta. Det blev svårt att bara fotografera utan att samtidigt värdera resultatet.
2018 fick jag nog. Jag bestämde mig för att sluta fotografera och packade ner allt. Det var inget långsiktigt beslut med en genomtänkt plan om vad som skulle hända sedan. Jag slutade bara. Kamerorna och resten av utrustningen blev liggande och så förblev det i flera år.
Efter det började jag inom byggbranschen och arbetar idag på ett av världens största byggföretag. Det har faktiskt varit ett av de bästa besluten jag har tagit. Jag fick göra något helt annat och fotografi försvann från vardagen. Det fanns inga kameror att fundera på, inga bilder som skulle bli bättre och ingen utrustning jag behövde lära mig. Jag kunde lägga energin på något helt annat.
Jag 2016. När autofokus inte var ett alternativ
Sedan förändrades livet igen. Vi sålde huset och flyttade till en lägenhet, och någonstans i samband med det började fotografi dyka upp i tankarna igen. Inte på samma sätt som tidigare och inte med någon tanke på att bygga upp det jag hade haft. Det var mer en känsla av att jag kanske saknade själva fotograferingen.
Det är egentligen där jag befinner mig nu.
Jag har inte börjat fotografera igen. Jag vet fortfarande inte om det här kommer att bli något regelbundet eller om jag bara kommer att ta fram kameran ibland. Det kanske blir en bild i veckan, eller en bild om året. Jag har fortfarande utrustningen kvar och även studiomaterialet finns kvar, så möjligheten finns om jag någon gång känner för att fotografera människor igen.
Det jag däremot vet är att jag inte vill tillbaka till det gamla. Jag vill inte hamna där jag var när fotografi började kännas som ett krav. Jag är inte intresserad av att jaga den perfekta kameran, lära mig varenda ny teknik eller försöka bli bäst på något som egentligen inte behöver vara en tävling.
Därför finns mnbild.
Inte som en nystart på en fotografisk karriär och inte som något stort projekt. Mer som ett försök att se om jag kan hitta tillbaka till den del av fotograferingen som jag faktiskt tyckte om från början.
Jag vet inte riktigt vart det leder.
Men jag har börjat tänka på kameran igen.
Och den här gången tänker jag låta det räcka så länge.
