Första fotorundan i det nya kapitlet.
Det var dags att göra slag i saken och faktiskt komma ut med kameran. Så i lördags ringde klockan 07.30, frukosten blev avklarad och den nya kameraväskan fick äntligen göra lite nytta. Stativet åkte också med, även om det visade sig att jag inte direkt hade någon större användning för det den här gången.
Jag har aldrig varit någon större anhängare av spontana fotorundor. Att bara ge sig ut utan en tydlig plan, stanna till någonstans och fotografera lite på måfå har inte riktigt varit mitt sätt att arbeta. Jag har oftast haft ett mål med fotograferingen och vetat ganska väl vad jag varit ute efter. Men den här gången var tanken faktiskt en annan. Jag behövde komma ut och framför allt börja hitta tillbaka till kameran igen.
Det fick bli en tur till Sännen längs Kallingevägen. En plats jag besökte redan 2008 och där jag tog en höstbild som jag och många andra gillade. Lite roligt att återvända efter så många år, även om dagens ambitioner var betydligt enklare än att försöka överträffa den gamla bilden.
Den här gången handlade det mest om att känna på utrustningen och försöka få tillbaka lite av det som en gång satt i ryggmärgen. Hur stadigt håller jag kameran? Vilken knapp gör egentligen vad? Och hur var det nu med ISO, bländare och slutartid? Det låter kanske som grundläggande saker, och det är det också. Men det är skillnad på att kunna något och att faktiskt ha det färskt i huvudet.
Det blev en del springande mellan olika motiv, en hel del testande och förmodligen fler bilder än vad som egentligen behövdes. Ljuset var kanske inte det bästa och hösten hade inte riktigt bestämt sig för att bjuda på alla sina färger ännu. Men det var heller ingen större fara. Jag var inte ute efter att skapa nästa stora fotografiska mästerverk. Den här gången fick det räcka med att trycka på avtryckaren och se vad som hände.
Efter ungefär 30–40 minuter kände jag mig nöjd och åkte hem. Bilderna blev väl lite blandade, några trevliga och andra med en skärpa som lämnar en del övrigt att önska. Men jag fick testa kameran, känna på inställningarna och framför allt komma ut och ta bilder igen.. Det var egentligen hela poängen.
Jag har lite planer för vad jag vill göra med fotograferingen framöver, men det får växa fram i sin egen takt. Tills dess lär det bli fler sådana här spontana utflykter. Lite planlöst fotograferande har kanske trots allt sin charm, även om det tar emot lite att erkänna.
Man måste tydligen börja någonstans. Och med tanke på att jag redan har börjat packa kameraväskan igen, misstänker jag att det här återfallet kan bli långvarigt.
Bilder från dagens runda.
